Ja, här hemma är det inget vidare. Häromdagen hade brorsan magsjuka och jag tittade förskräckt på när han kräktes lite här o där. Nu mår han bra men nu är det jag som kräks. Usch och fy vad läskigt det är. Men mamma säger hela tiden att jag är jätteduktig. Först i början tyckte jag det var så otäckt att jag grät en massa, men nu har jag blivit "van". Jag dricker lite hela tiden och det säger mamma är bra, för då finns det nåt att kräkas upp och då blir det lite lättare. Inte nog med det, jag har visst feber oxå. Så ni må tro jag är trött nu. Hoppas bara det går över snart.
